Artikel ur TR-Information 2/01. Författare: Detlef F Ress. Översättning: J. O. Johansson.

Hur man byter lagringen i den bakre svängaxeln i TR4A IRS – TR6.

När jag för 25 år sedan köpte min TR6:a, skaffade jag och lade på lager några delar, som jag trodde jag någon gång skulle behöva byta. Däribland:

En sats gummilagringar för framvagnsupphängningen (ännu ej utbytta). En sats liknande för den bakre upphängningen (ej heller bytta).

Dessa delar har jag nu kastat eftersom nya och bättre finns. De är av plast, nya och därför bättre än de gamla torra delarna, som redan legat 25 år i mitt garage. Emedan min TR6:as bakände kändes allt mer svampig ville jag montera nya lagerbussningar – de nya av plast givetvis, om vilka alla säger “du tycker att du har en ny bil när du åker för första gången”.

Som alltid när jag vill göra något i TR som jag inte gjort förut frågar jag runt hur man skall göra eller på vilket bästa sätt. På träffar, och när man pratar med likasinnade, får man tips om hur man kan göra…. och även denna gång slutade set positivt.

Därnäst hade jag tillfälle att iaktta i Udos TR4 renovering hur man bytte bakaxellagringarna. Därvid föreföll de gamla gummiblocken inte vara utslitna utan stenhårda. Först delades de inre metallbussningarna med en metallsåg och drevs ut och sedan gummimuffen med hjälp av rör, muttrar och andra delar tryckt ut med ett mycket stort skruvstycke (i vars storlek jag inte har men Udo hade fått i födelsedagspresent).

Vid pingstträffen i Bad Dürkheim hade jag pratat med Manfred om problemet och han gav mig ett avgörande tips. Manfred hade i en artikel beskrivit hur man med enkla verktyg utan problem kunde göra detta arbete. Han lovade och skickade mig en kopia av artikeln.

För att göra saken enkel – den beskrivna metoden (utvecklad av Peter från D-Stockach) är så enkel, billig att jag inte förstår varför vi inte återgivit detta i vår tidning emedan det finns ett avtal om att allt kan tryckas som inte skyddas av Copyright – alltså det mesta, eller är det så att folk som “tjänstevägen” får utländska klubbtidskrifter inte kan skruva eller inte erkänner vilka tekniska skatter som beskrivs i dessa.

Tillbaka till metoden – den är som sagt enkel. Först ett besök hos en välsorterad byggvaruhandel. Här skaffar vi följande delar:

Ett rörstycke 1 1/2 tum, längd 80 till 100 mm gängad i bägge ändar – finns färdiga.

Ett lock, även detta 1 1/2 tum.

En gängad stång M10, längd c:a 200 mm.

Tre muttrar M10

Två plana brickor 10 mm.

En bricka med 30 mm diameter, c:a 5 mm tjock och med ett 11 mm hål.

Tillbaka i verkstaden borrar vi först ett 11 mm hål mitt i locket så att M10-stången kan gå igenom. Efter att ha demonterat baksvingen kommer vårt nya specialverktyg till användning. Först skruvar vi på locket på röret. Två av M10-muttrarna skruvas på ena änden av den gängade stången och dras ihop. Sedan monteras den stora brickan och det hela skjuts från ena sidan genom den gamla gummibussningen. På andra sidan monteras röret med locket utåt och skruvar den tredje muttern så långt det går. Sedan dras muttern med en 17 mm fast nyckel och man ser med förvåning den gamla gummibussningen krypa in i röret – tar c:a tio minuter.

 

Bild på verktyget.( Bilden tagen av Anders Günther som gjort verktyget efter beskrivningen och använt detsamma. )

Vid monteringen av den nya bussningen behövs inte röret. Det räcker med locket på ena sidan och med brickan och muttern dras den nya bussningen på plats. För att det skall glida bättre används det även för andra ändamål nyttjade vaselinet, garanterat syrafri och angriper inte plasten – tips från Klaus Fock – smörjmedelsman hos vårt Hamburgsgäng – hjärtligt tack.

När man ändå har bakaxeln demonterad, passar det sig att tänka efter om att se över det bakre bromsledningarna (som mestadels är rostskadade) och viktigare de bakre bromsslangarna, som efter 30 år kan utgöra en säkerhetsrisk och att byta ut dem. Kanske kan det passa att se över de bakre bromscylindrarna eller att byta bromsbelägg. Samtidigt kan det finnas tillfälle att byta de bakre stötdämparna till nya gasstötdämpare. Efter alla dessa modifikationer känns det som om man blivit ägare till en ny kärra. Åtminstone med avseende på köregenskaper kommer du inte känna igen din gamla TR.

Till sist vill jag tacka uppfinnaren av verktygen – Rolf Baumann från Schweiz för att vi fick offentliggöra hans idé även i vår tidning (och vidare i TR Magazine. övers. anm.). Jag tycker det är bra.