Triumphs sexcylindriga motorers vevaxlar är kända för dess dåligt konstruerade axiallager. Chris Norton visar i alla detaljer hur detta problem för gott skall klaras av.
I de flesta motorer är vevaxelns rörelse i axiell led i motorblocket bestämt och begränsat av ett antal axiallager (vanligen fyra halvcirkelformade brickor) placerade vinkelrätt mot vevaxeln i dess ändar i motorblocket.
Dessa lager har en mycket liten yta men är bara belastade intermittent och även om resten av en viss motor år totalt slut är det sällsynt med motsvarande nedslitna axiallager. Om du inte äger en Triumph-sexa förstås. Istället för att hålla kontroll på axialspelet med ett lager i varje ände av vevaxeln, beslöts att bara ett lager i motorns bakände skulle finnas, och på så vis halverades totala lagerytan. Detta betyder att det är detta enda axiallager i motorns bakände som får göra hela jobbet och att den nödvändigt begränsade ytan slits ut fort. Eftersom lagret sitter i ett mycket litet urtag i blocket, behövs det inte mycket slitage förrän det med hjälp av vevaxelns rotation helt enkelt glider förbi ramlageröverfallet (vilket är det enda som håller lagret på plats) och trillar ned i oljetråget.
I det långa loppet betyder detta att vevaxelns axiallaster tas upp av de tunna ändarna av axiallagret som sitter i lageröverfallet (vilket leder till stort slitage på såväl vevaxeln som lagret) men värre är vad som händer med axiallagret som tar de framåtriktade axial-lasterna.
Befriat ur sitt lika grunda urtag och det ökade axialspelet, följer det snart det första lagret ned i tråget och plötsligt står du med en vevaxel som kan röra sig fram och tillbaka med upp till en kvarts tum. Det är lätt att konstatera om din motor är drabbad. Förutom från det tydligt malande ljudet när kopplingen trycks ned och svårigheten att växla för att kopplingen inte släpper, är axialspelet tillräckligt stort för att lätt mätas med hjälp av en linjal. Den bättre mätnoggrannheten hos en indikator-klocka är bra för att exakt bestämma hur du skall göra om problemet ännu inte är för stort.
Antag att du nyttjar en indikatorklocka (de kan lånas om du inte har en själv). Montera den på lämpligt sätt på motorblocket nära vevaxelns remskiva och med mätspetsen vilande mot remskivan. Pressa vevaxeln bakåt så långt det går, nollställ indikatorklockan och dra vevaxeln så långt framåt som möjligt samtidigt som du avläser klockan. Om lagren är i gott skick bör spelet inte vara mer än 0.006 till 0.008 tum (0,15 – 0,20 mm) men det är inte onormalt med 0.015 – 0.020 tum (0,38 – 0,51 mm) i en medeldålig sexcylindrig motor. Om spelet är mer än 0.025 tums (0,64 mm) rörelse, hoppar det sannolikt rätt upp till 0.25 tum (6,4 mm) indikerandes att åtminstone ett eller troligen båda lagren ligger i tråget.
Så snart det bakre lagret försvunnit kommer vevaxeln att röra sig framåt och nöta mot lageröverfallets bakre yta varje gång kopplingspedalen trycks ned då och då vid normal drift. Eftersom det löstagbara lageröverfallet är bredare än dess fäste i motorblocket är det lageröverfallet som tar stryk först. När lageröverfallets yta är nedslitet börjar vevaxeln nöta på motorblocket.
Det finns olika sätt att reparera skadorna. Om problemet uppmärksammas tidigt nog (innan axiallagerspelet har överskridit 0.01 tum (0,25 mm)) och vevaxeln inte är skadad behöver du bara demontera oljetråget och lageröverfallet och efter lämplig modifiering återmontera allt med nya standardlager eller dylika med överdimension som finns mellan 0.006 och 0.008 tum ( 0,15-0,20 mm ). Ditt val beror exakt till viss del på vilken motor du har. På den sk “CP’ ‘-motorn i TR5 och tidiga TR6 kan du bearbeta axiallagerytorna på vevaxeln till en jämn slät yta och låta tillverka tjockare axiallager av fosforbrons eller också kan du montera en ny “CR”-standardvevaxel som är överkomlig för omkring £90.
De senare “CR”-motorerna kan behandlas på exakt samma sätt ehuru du i detta fall kan montera en ny vevaxel utan att ha besväret att finna ett passande svänghjul. I alla fall är skador på motorblocket och lagerhuset reparerbara och du behöver sannolikt inte leta efter passande delar om inte skadorna gått för långt.
Så hur görs detta? Med motorblocket upp och ned på en bänk, med en ny eller bra begagnad vevaxel på plats och med nya ramlager och standard axial-lager på plats i motorblocket men utan lageröverfallet, mäts och noteras axialspelet. Låt säga att spelet uppmättes till 0.015 tum. Vad du nu skall bestämma är överdimensionen på axiallagret för att rätt lagerspel (0.007 tum) skall erhållas. 0.015 – 0.007 = 0.008 tum. Ett lämpligt lager med överdimension inprovas.
Nu följer det verkligt listiga tricket för att förhindra att felet återuppstår. När rätt axiallager bestämts samborras dessa och lagerfästet i blocket och små mässingsstift monteras så att de ligger strax under lagerytorna. Stiften hålls på plats av vevaxelns axiallagerytor. Härefter skall bakre ytan på lageröverfallet bearbetas på samma sätt så att ett standard axiallager av lämplig tjocklek kan monteras (lätt att beräkna när du vet tjockleken på lagerhuset). Man skall inte bearbeta lageröverfallet för mycket, bara putsa upp ytorna.
Har motorn brukats länge utan axiallager kommer du att finna att vevaxeln arbetat sig in motorblocket och lageröverfallet och då är en omfattande reparation nödvändig. Vad du då måste göra är att ta bort allt i motorblocket utom lageröverfallet. Sedan i ett arborrverk bearbeta fram nya axiallagerspår djupa nog så att skadan försvinner, tillverka nya tjocka fosforbronslager och stifta fast dessa som beskrivits. Dessa lager är hårdare än originalen och bör hålla i evighet.
Enkelt – när du vet, eller hur?