Byte av växellåda/koppling TR 4-6.
Sammanställt och översatt av Peter Lundborg
Kopplingsbyte är något som man kan se fram mot om man äger eller har ägt en sportvagn någon längre tid. Det gäller dock att ställa rätt diagnos så att inte ett enkelt hydraulikproblem orsakar onödiga kostnader och arbete.
Har man dock bestämt sig för att byta koppling, så rekommenderas byte av både urtrampningslager, kopplingslamell och tryckplatta samtidigt. Risken är annars stor att hela demonteringsarbetet måste göras om flera gånger för att byta de gamla komponenterna, samtidigt som slitaget på de nya delarna ökar när de samverkar med gamla. Jämfört med arbetsinsatsen är heller inte den ekonomiska merkostnaden speciellt hög vid byte av hela kopplingen.
Diagnos
Skrap i växellådan är oftare ett symptom på hydraulikproblem snarare än mekaniskt relaterat. En hydrauliskt problem handlar i de flesta fall om huvud- eller slavcylinder, och ger sällan samma symptom som de mekaniska komponenter som sitter innanför kopplingskåpan. En utsliten kopplingslamell eller defekt tryckplatta brukar i de allra flesta fall orsaka en slirande koppling, men det finns i sällsynta fall skador som kan uppstå på tryckplattan vilket även det resulterar i växellådsskrap.
En kopplingslamell anses utsliten när friktionsmaterialet på lamellen är nedslitet till de nitar som håller det på plats mot skivan. Vidare användning av kopplingen när slitaget nått detta stadium medför att svänghjulet repas av nitarna. En repat svänghjul måste svarvas av eller bytas ut helt. Svänghjulet kan bara svarvas av ett begränsat antal gånger, då kopplingen till slut kommer att hamna för långt fram.
Kännetecknande för när tryckplattan är utsliten är när solfjädrarna tappar spänsten, vilket får till följd att lamellen ej trycks mot svänghjulet med tillräckligt hög kraft. Resultatet av detta blir en slirande koppling. I vissa fall nöts fjädrarna av i kontaktytorna, vilket omedelbart gör kopplingen obrukbar. Detta problem yttrar sig som växellådsskrap vid växling.
Urtrampningslagret är den tredje stora komponenten i kopplingen. Detta är dock den enklaste att diagnostisera, eftersom ett slitet kullager ger omisskännliga ljud ifrån sig.
En annat vanligt problem som sträcker sig genom modellserien från TR 2 till TR6, är brott på den koniska pinnen som säkrar frikopplingsgaffeln för urtrampningslagret, till den tvärgående axeln i kopplingskåpan. Symptomet på detta är växellådsskrap vid växling. Detta fel kräver demontering av växelladan från bilen och avlägsnande av den trasiga änden på pinnen från gaffeln/axel. Detta arbete kan dock många fall visa sig svårt eller omöjligt.
Det bästa sättet att ta itu med detta är att försiktigt borra ett 3/16″ eller ¾” hål på motsatt sida i gaffeln, precis där “simhuden” börjar, och sedan slå ut pinnen med hjälp av en dorn (Se bild). En gaffel som borrats på detta sätt erhåller inte någon strukturell försvagning och kan utan vidare användas igen.
Urborrning av konisk tapp i
frikopplingsgaffeln
| A=lamell B=tryckplatta C=urtrampningslager |
Det finns olika sätt att avlasta pinnen för att förhindra upprepade brott. Ett sätt är att borra ett andra hål genom pinnen och axeln, och sedan montera en höghållfast bult med god passning i hålet med en låsmutter på motsatt sida. Detta brukar kunna ge ett gott resultat. I många kretsar hävdas det att pinnen går av vid själva monteringen på grund av en högt åtdragningsmoment, och att bästa sättet är att dra fast pinnen med lågt moment innan låsning med najtråd eller likande.
En fall av kopplingsproblem som inträffat efter kopplingsbyten i USA är relaterat till spelet mellan växellådans ingående axel och hylsan/muffen mellan urtrampningslager och gaffel. I vissa fall tycks spelet vara för litet, vilket medför att hylsan kärvar på axeln och resulterar i att kopplingen inte vill “gripa tag” efter frikoppling. Bästa sättet att undvika detta är att kontrollera att inga ojämnheter och grader finns samt an smörja med lite högtemperaturfett och försäkra sig om att delarna löper lätt. I värsta fall kan man ta ett honingsverktyg och hona upp hylsan invändigt.
Trots att detta problem verkar vara mycket sällsynt bör man definitivt kontrollera dessa saker. Man har också börjat misstänka att mindre allvarliga varianter av detta problem existerar, som inte påverkar funktionen hos kopplingen men som kan påverka livslängden hos den. Exempelvis att urtrampningslagret inte går ifrån ordentligt utan ligger an mot solfjädrarna.
En annan detalj som man bör byte är bussningen i änden på vevaxeln, som centrerar ingående axeln på växellådan och kopplingslamellen. Likaså bör man ha en centrerdorn till hands, som säljs billigt av exempelvis TRF, men en gammal växellådsaxel går också bra.
Tillvägagångssätt
Att byte växellåda eller koppling behöver inte innebara mer än en förmiddags jobb. Växellådan lyfts ur bilen genom sittbrunnen, och man behöver alls inte ta ur motorn för att få ut växellådan. Innan arbetet påbörjas kan man notera vad klockan är.
Isärtagning.
1 Skruva bort passagerarstolen.
2 Skruva bort radiokonsolen.
3 Tag bort mattorna och hämta någon gammal trasmatta att skydda golvet med.
4 Hämta påsar eller burkar för an hålla reda på bult och mutter, sa går det lättare när du ska sätta ihop det hela.
5 Koppla isär elledningar till backljuset.
6 Skruva bort hastighetsmätarwire med vinkelväxeln.
7 Skruva bort bultarna till växellådsskydd, tag bort växelspaksknoppen, gummit runt växelspaken, tag bort de två eller tre skruvar som låser växelspaken. Ryck upp spaken, akta så inte “spring and plunger” flyger iväg. Det är en liten kula och fjäder som håller växelspaken still från obehagliga skakningar. Nu är det dags att ta bort växellådsskyddet försiktigt, det går att krångla förbi handbromen.
8 Skruva isär kopplingen mellan kardan och växellådan, lägg nu inte bultarna bakom rumpan utan lägg dem i en påse eller burk. Det lönar sig att hålla ordning. Det kommer du mycket snabbt an inse.
9 Skruva bort jättebultarna, som utgör växellådans bakre fäste.
10 Skruva bort kopplingscylindern som sitter i växellådans framkant, och häng upp den med en ståltråd.
11 Palla under motorn längst bak med några klossar.
12 Skruva bort alla bultar runt kransen mot motor, här är det en fördel om man är två stycken men det går att göra själv också om man har lite tålamod.
13 Om du har en verkstadsdomkraft eller rullbräda eller en massa klossar, lägg då detta under växellådan så att den inte faller i golvet när du drar av den från motorn.
14 Ta tag i växellådan längst bak och drag den bakåt. Vinkla den lite snett ut och dra till. Sedan är det bara att välta den upp på golvet och lyfta ut den.
15 Tag en titt på klockan, du har säkert fixat det på kortare tid än du trodde.
Nu är frågan om det var växellådan eller kopplingen da skulle fixa. Om det är växellådan tycker jag att du tittar på kopplingen också när du ändå har det åtkomligt, eller hur?
Kopplingsbyte.
16 Skruva bort bultarna som håller kopplingen.
l7 Inköp en rundstav i brädgården med diameter 25mm, c:a 200-300 mm lång och en rundstav diameter 12 mm, c:a 20 mm lång. Fäst den lilla rundstaven i toppen på den långa med en liten spik i mitten. Använd nu denna för att centrera lamellplattan innan du drar fast kopplingen. (Det spar många svordomar). Det finas även färdiga centrerdornar i plast hos exempelvis ‘I’RF till en låg kostnad.
15 En sak som alltid skall bytas är urtrampningslagret. Det är småsnålt om du hoppar över det. Det kan straffa sig senare, så byt det nu. Det kan sitta ganska hårt men det går att få bort.
Ihopsättning.
19 Kolla att du har tre friska pinnbultar i motorblockets överkant, det är med hjälp av dessa tre bultar du styr på växellådan.
20 Lägg växellådan på verkstadsdomkraften och rulla på lådan på kopplingen. Skulle växellådan inte riktigt vilja passa in, kan du med ena handen vrida på utgående axeln samtidigt som du trycker till på växellådan.
21 Gör sedan punkterna 15 till 1.
22 Avsluta med att kolla klockan, du har antagligen klarat reparationen på en förmiddag.