Från TR Magazine nr 1/99
Reostaten, brandfara
Ni som rotat bakom instrumentbrädan vet hur det (oftast) ser ut! Som ett ormbo. Fullt med sladdar som inte alltid är isolerade som de borde. Kabelskor som inte är riktigt ihopklämda. Sockerbitar som använts när sladd-arna blivit för korta. Och så vidare!
Allt detta utgör en potentiell risk (eller möjlighet som en amerikan skulle uttryckt det) att kortslutning skall uppstå och därmed eventuell brand. Alltså bör man ha koll på hur det inte skall se ut bakom brädan!
En annan risk som också finns där bakom brädan är den REOSTAT som gör att man kan ändra ljusstyrkan på instrumenten. Är denna “trött” och sliten eller dammig och full med smuts, så kan den i princip när som helst börja bli för varm, börja ryka och i värsta fall fatta eld.
Är dina instrument dåligt upplysta trots att du vridit på reostaten till max? Så där taskigt halvt upplysta när du kör genom den ljumma härliga sommarnatten och inte egentligen ser nå’nting på mätarna? Då skall du överväga att eliminera reostaten som en onödig brandrisk. Antingen genom att byta ut den eller, i varje fall för tiden tills dess du byter, koppla förbi den.
Genom att koppla förbi den, d v s koppla bort den, får man full styrka på lamporna hela tiden. Det är ju inget direkt störande att ha full styrka på instrumenten, så starka är ju gubevars inte lamporna. Det man gör är att på baksidan av reostaten koppla ihop de (tre) röd-vita sladdarna med de röda. Därvid är reostaten inte med i leken längre och ingen risk.